Man börjar ju undra hur mycket man ska behöva tåla liksom. Känns som att det kommer skit från de flesta håll just nu. Men man ser ju direkt vilka som är ens äkta vänner och vilka som bara finns när dom vill ha något eller när dom är nyfikna och vill veta vad som händer. Lite så känns det.
Jag är liksom inte intresserad av att ha människor i mitt liv som endast frågar hur jag mår för att sedan ha något att diskutera med sina andra "vänner". Känns som att det är slöseri på både tid och gott humör. Orkar inte ha folk i min närhet som drar ner mig så fort dom är på dåligt humör, som att ingen annan får må bra om inte dom gör det.
Ett annat bra exempel är ju att även om jag har flyttat runt halva europa 347 gånger så finns det vissa som tar sig tid för att träffas, ett jävla bra exempel är att Sandra, en av mina allra bästa vänner i hela världen åkte flyg + buss 10 timmar hit på en Fredag, var här lördagen och åkte samma resa hem igen på söndagen. Jag hade gjort exakt samma sak för henne! utan tvekan, men så finns det dom som inte ens kan gå över gården typ. Så mycket betyder man.
Kanske borde slå mig en riktig funderare på vilka som är värda ens tid och vänskap. För just nu känns det som att vissa inte ens förtjänar ett hej om jag ska vara ärlig. Kanske måste lära mig att prioritera bättre. Vet inte.
Känner mig ganska förvirrad om jag ska vara ärlig. Det känns som att det kommer problem och drama från alla håll. Vill inte vara onringad av sånt hela tiden. Det tär på en, man kan liksom aldrig vara riktigt glad om det är en massa drama och surerier runt en hela tiden. Men ahja.
Vad ska man göra liksom. finns väl sånt folk överallt, såna som man inte vill ha i sitt liv men dom är där iallafall, för att någon annan vänligen bjöd in dom..
No comments :
Post a Comment