Jag tycker att det är viktigare att få en förälder att känna sig uppskattad och att man visar hur mycket personen betyder. en present är ju oftast bara en sak liksom? Så tycker jag iallafall..
Jag har en väldig tur jag, för jar har verkligen världens bästa pappa. Jag är 20 år, och jag kan bara komma ihåg 2 gånger i mitt liv som jag och min pappa har bråkat över något. Och det var när jag var mindre. Jag skulle vilja påstå att jag kommer väldigt bra överens med min pappa. Öven om jag inte visar hur mycket jag uppskattar honom ens en hundradel av vad jag borde.
Jag har svårt att visa känslor och säga att jag älskar mina föräldrar, speciellt öga mot öga. Det är inget jag är stolt över, men det är väl något jag får jobba på helt enkelt. Om jag ska vara ärlig så skäms jag lite över att jag inte berättar för min pappa hur bäst han är oftare.
Min pappa finna alltid där för mig, och för alla andra i familjen, och hans vänner också. Det har aldrig hänt mig att jag har behövt min pappa och han inte har velat hjälpa mig, eller inte velat finnas där för mig.
Nu när jag bor i England så hörs vi inte så ofta, vilket är väldigt tråkigt. Men det är väl mitt fel lite tror jag. Speciellt nu på sista tiden. Har haft så mycket för mig, har liksom glömt bort att prioritera känns det som. För vad kan vara viktigare? jag menar, vad är viktigats, skriva ett inlägg i bloggen eller prata med sin pappa i telefon ett par minuter. Jag tror jag vet vad som skulle göra oss båda mest glada.
Om jag kunde, så skulle jag ge min pappa hela världen. För att han förtjänar det mer än någon annan. Min pappa är någon jag har sett upp till hela mitt liv, och som jag kommer att se upp till resten av mitt liv också.
Jag tycker att alla förtjänar att ha en pappa som min.
En pappa som bryr sig. En pappa som alltid finns där, när man behöver honom och när man bara vill prata lite. En pappa som förstår och lyssnar. En pappa som vill ens bästa. En pappa som skulle göra allt och lite till för sina barn. En pappa som lagar pannkakor till lunch, fast det är julafton.
Mina första minnen är när jag och min pappa gick till dagis varje dag.. En gång när vi gick hem så hade någon fyllt år, så jag hade en ballong i handen, så var den så högt upp i luften så den flög in i ett träd och gick sönder. Så jag blev helt förtvivlad, då frågade min älskade far om jag ville gå och köpa glass. Och det gjorde vi Cornetto citron. och gott var det.
kommer också ihåg när vi bodde i Strängnäs, och min pappa bad mig gå till affären (var typ bara 20m bort) och köpa AXE shampo, (haha lat han är, nu när jag tänker efter. hahaha) och så skulle han ha nån som hette Africa, så sa han innan "Ah, så ska det vara Africa också, glöm inte det.." Ah så alltid när jag var i affären så fick jag en klubba när jag skulle gå av den som satt i kassan.. Ah men så kom jag hem, så var det fel shampo iallafall. Mindre lyckat.
Har en massa minnen sen när jag bodde med min pappa i Strängnäs när jag var liten. Önskar att jag kunde minnas allt.
Ah som ni märker så är jag inte så bra på att berätta hur jag känner. Inte ens när jag skriver. men om jag ska vara ärlig så tror jag inte att vi kommer komma närmare än såhär, spelar ingen roll hur lång text jag skriver. Men ah, nu vet ni iallafall att jag har världens bästa pappa. Och det var väl egentligen bara det jag ville få sagt.
Grattis på fars dag pappa.
Älskar dig och jag saknar dig.
No comments :
Post a Comment